Att våga hoppa utan fallskärm

Det var hemskt var det var svårt att få till kvällens inlägg! Nu har jag suttit nästan en timme och ändrat och suddat. Precis som när man var liten liten och skulle skriva sitt första kärleksbrev! Skrev några rader, rev ut sidan från blocket, knycklade ihop och kastade på golvet. Sen var visst blocket slut och det låg pappersbollar i hela rummet......känns det igen?

Jag skriver bara lite kortfattat om det så jag inte tråkar ut er för jag vill ju inte förlora er!

Lite oro inför hur det kommer gå för mig och om jag kommer få fram de markeringarna jag hade för dryga halvåret sen. Inget mer märkvärdigt än så.......(ni skulle bara veta...)

Vad plockar jag fram för triumfkort när jag hamnar i en "down-period" som man gör emellanåt oavsett om det gäller träning, kost, privat eller arbete.

1. Ventilera! Jag vetilerar med personer i min omgivning som förstår mig och som går igenom samma saker. Efteråt sitter man bara och skrattar ihop och en ny värld har öppnat sig!

2. Jag följer träningsblogg sedan länge som ger mig grym inspiration och då går jag alltid tillbaka och läser gamla inlägg. På tre sekunder kommer gnistan igen! Det är alltid bra med förebilder och att ha någon att se upp till.

3. Försöker finna lösningar med ett brett synsätt! Det är trots allt bara jag själv som kan styra över min vardag och mina mål, ingen annan. Vad kan jag göra för att må bättre? Måste våga satsa för att vinna!

Hur kan jag idag vara så knäckt över mina kommande månader när jag inte ens påbörjat mitt dietande eller konditionspass? Jag undrar om jag har någon svartklädd "man" som sitter i mitt huvud emellanåt med två röda horn och bara testar mitt psyke hela tiden...! Du lyckades inte nu heller kan jag säga =)

För att lugna mig lite tänker jag redan efter min Stockholmsresa känna mig fram och bekanta mig med löpbandet och se vad som händer med kroppen och leder. Det beslutet är fattat!