På gymmet idag snackade jag med en kille som jag sett ett tag men vi har aldrig snackat utan bara hälsat på varann och på stan. Han körde knäböj idag och jag kommenterade vilken grym övning det är och han instämde och så berättade han att han gått på kryckor i 2 år och har varit fri från dem i 14 veckor nu så han har precis påbörjat köra ben igen. Jag ställde lite motfrågor och det visade sig att varit med om en svår trafikolycka där han var medpassageraren och så berättade han om operationen om att de tagit delar från ryggen till knät och man behöver inte vara kirurg för att förstå att det var en komplicerad operation och en svår olycka. Jag rös när han berättade detta för mig för det var såklart inte det jag förväntade mig att höra.
Jag fick mig en tankeställare så klart att man ska stanna upp och inte bara sträva efter de ytliga begären man vill åt. Man ska se sig runt omkring i sin tillvaro och vara tacksam att ens egna kropp fungerar varje gång jag vaknar och att jag har underbara vänner och familj vid min sida. Han var tacksam för att han lever och kan leva ett normalt liv och det fanns såna knistor i hans ögon som jag inte kan beskriva. Fanns en sån gnista och glädje i dem. Jag beundrar honom så skarpt!
Hans historia gav mig rysningar och jag bildade mig hemska bilder från olycka och operation. Men vilka vackra bilder jag har nu! Han är en riktig fighter!
Själv har jag tränat bröst och axlar idag. De var till min belåtenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar