Alla är så glada!

Lite kall om snoken kände jag idag och när det sedan började regna kände jag inte alls för min planerade gymträning utan tänkte att det hade varit mycket mysigare att gå in till stan och hyra nya Wallanderfilmen, Cellisten, och lägga mig i soffan och vara en potatis. Men NEJ en soffpotatis får jag faktiskt vara en annan dag och vilken tur jag valde en annan dag!

Visst känns det inte så motiverande när man är trött att veta att jag har ett tufft benpass till mötes men det gäller att återigen försöka lura sig själv. När jag känner mig lite sliten planerar jag in en mindre muskelgrupp så dessa tankar intalade jag mig i eftermiddag.

Väl nere på gymmet möttes jag av alla glada männsiskor och mina härliga vänner! Tack alla ni för att jag fick ett superpass denna kväll trots allt! Ben dessutom! Det är alltid så himla skönt att komma in i gymlokalen för alla är så glada! Vi ler och skrattar mot och med varann, det är en sån underbar stämning och vi har det så roligt ihop. Vi är som en ända stor "Happy Family" där vi glädjs med varandras framgångar och stöttar när träningen och resultaten känns långt bort. Vi är ett riktigt härligt gäng och jag har aldrig gått från gymmet med mungiporna ner när jag träffat mina "Godingar" =)

Mina ben kunde knappt bära mig hem men den känslan gillar jag faktiskt för annars har jag inte kört ben korrekt utan den känslan ska infinna sig. Nu ska jag sitta och mysa och känner mig nu pigg och värd att lägga mig i soffan som en potatis, med Wallanderfilmen!