onsdag 16 juni 2010

Åh vad tungt det var MEN...

vad är det som gör att man lyckas fullfölja sitt åtagande?
Ensam är du ute och springer och känner att benen känns tunga, vinden hård och tempot för dåligt.
Tacksam över att spelaren spelar så högt att man iallfall slipper höra sin egna andning.

Vem hjälper dig? Ingen - du måste peppa dig själv!
Under morgonrundan sken solen så härligt så det såg ut som det skulle kunna bli en latedag i solsängen. Men gott folk, vi ska inte bli ledsna när sedan solen skymms av molnen som inträffade senare under dagen. Iallfall om du är en som jag som inte rktigt hunnit till formen än så är man ju bara tacksam över molnigt väder som faktiskt hjälper en att komma en bit till målet vi söker! För min del gör det absolut inget om sommaren kommer sent =)
På med löp-kittet för formen kommer inte av sig själv utan det Krävs ansträngning. Det var inte en av mina lättare rundor idag och då gäller det göra ALLT utom att börja gå.
Jag pushade mig själv genom följande och jag hoppas det även kan funka på dig.
För det är DU, endast Du, som gjort tanke till handling och som påbörjat din träning så all credit är för dig. Du kan ha blivit peppad dit men det är ändå Du själv som tagit det stora steget -Kom alltid ihåg det-
Så när du väl är och tränar gäller det för dig att bita ihop hela vägen. Tänk på att den svåraste biten är första steget och det har du redan passerat =).
Mina tankar idag lät ungefär såhär, Okej Madde, vill du hem igen får du ta och springa sträckan fortare så kommer du också hem fortare. Jag försökte njuta av den fina naturen om hur grönt och fint allt är och att vara tacksam över att jag får uppleva detta. Din träning och kost flyter på bra nu så Go On On. Vad gott min strömmingsmacka kommer smaka efter löpningen och när jag är i mål är det okej att bara slänga sig i gräset! Min musik lyfte mig och jag fick mina 42 minuter trots mina djävulska tankar. Allt sitter i huvudet! Bort bort bort, för att nå dit vi ska måste vi vara starka mentalt, det sitter inte i biceps-muskeln. Fruktansvärt lycklig och nöjd var jag när jag kom hem vilket jag också sa till pappa i tron på att "yes madde, du e grym", istället fick jag bara höra jaha....jag har ingen direkt träningsfamilj....tyvärr är vi många som delar samma erfarenheter men istället vet vi vilka vi ska ty oss till för stöd och råd.
Utslagen i gräset men vilken lycka, jag SKA i form och behålla min kontroll!

"Strömming-macka alá Madieway"! Fest fest, men det är ok att festa bara jag har kontroll på energin!

2 kommentarer:

  1. Om man nu ska vara lite poetisk, vitsig o rolig (?) skulle man här kunna säga; Madde den sköna, i gräset det gröna, om bättre kondis hon ber o böna! ;-)

    Du ska se att benen snart känns lätta o fulla av spring! =)

    SvaraRadera